.

Nu är jag ärligt talat trött på att bara sitta hemma dag ut och dag in utan någon att umgås med.. Jag har tröttnat totalt på att folk bara ska lämna mig i sticket.. Har jag gjort någonting för att förtjäna detta? Jag har världens mest underbara familj, som jag verkligen älskar över allting annat! Men vänner då? Jag har inte en enda riktig vän som jag kan umgås med. Jag vill ha vänner precis som alla andra. Vänner som jag kan dela skratt, glädje och tårar tillsammans med. Jag hade både vänner och en bästavän förut, men vart tog det vägen? Gjorde jag någonting fel? Eller var det bara meningen att vi skulle glida isär utan någon riktig anledning? Det tror jag knappast! Finns det äkta vänner överhuvudtaget? Jag trodde det, men jag kanske hade fel? Jag trodde äkta vänner var såna som alltid finns där för en, såna som hör av sig för att höra så att allting är bra, såna som verkligen brydde sig om en. Visst, jag kanske inte är världs bäst på att höra av mig jag heller, men det är inte så konstigt med tanke på att jag ändå inte har någon att umgås med eftersom att ingen bryr sig. Ingen frågar om man vill umgås. Dom hör bara av sig för att prata lite smått. Jag är ärligt talat trött på detta nu, riktigt jävla trött. Nu kanske ni förstår varför jag går runt med ett fejkat leende på läpparna 24 timmar om dygnet 7 dagar i veckan. Jag är trött på denna jävla skit. Hade jag haft chansen, så hade jag packat väskorna och flyttat ifrån örebro för längesen!